Dåligt: huvudvärk fram till lunch
Bra: pizzalunch och trevliga telefonsamtal
fredag, mars 17, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
..Att bli älskad är stort, bara att älska är större..
Om mig
- liffer
- Oslo, Norway
- Dalkulla som efter de 20 första, stabila Dalaåren har tillbringat några år i norrskensljus och knarrande snö. Lämnade sedan landsdelen med den underbara femte årstiden - vårvintern - för ett antal år i Götaland. Har nu landat i det rika landet i väst; Norge.
Etiketter
- foton (124)
- mobilblogg (109)
- vardag (47)
- gillar (39)
- musik (34)
- framtid (26)
- resa (23)
- shopping (23)
- mat (20)
- störande (19)
- ord (18)
- semester (16)
- humor (15)
- nostalgi (14)
- växter (14)
- jobb (12)
- i-landsproblem (11)
- språk (11)
- böcker (10)
- livet (10)
- vår (7)
- kökssysslor (6)
- internet (5)
- sommar (5)
- vinter (5)
- citat (4)
- datorer (4)
- ilska (4)
- julstök (4)
- projekt (4)
- tv (4)
- världen (4)
- kultur (3)
- naturligt (3)
- te (3)
- kör (2)
- rymdfärder (2)
- ytligt (2)
- jul (1)
Vad jag lyssnade på förra veckan
Andra bloggar
- Alvebring - Luleåtjej
- Anna - vän sedan länge som nu skriver om hem och familj
- Caroline - skriver om hästar, hamburgare och annat
- Cetacea/Sofie - trevlig Lunarstormbekant
- Fredrik - basist och civilingenjör
- Johanna - the one and only
- Linda - har jag slitit med på NetOnNet för länge sen
- Maria - klasskompis från Luleå
- Mattias - arbetskamrat under min korta tid på NetOnNet
- Mia - bekant från Luleåtiden
- Saskia - tremänning
- Åke - galen rymdingenjör
..and I scream from the top of my lungs "What's going on?!"..
3 kommentarer:
Lunch är generellt sett en bra idé =)
Ja, det är ju oftast det :)
I trevligt sällskap är det ju också ännu bättre!
äsch, våfflor finns för att göra människor lyckliga så det kan ätas närhelst det behövs :)
jag är lite dålig på att lyssna på radio, men jag vet vilket program det är. och ja, emellanåt kan det verkligen kännas så. jag som troende stöter på en del situationer som verkligen kan vara så. kanske kan det vara så övh att man fokuserar mer på individuella saker än stora kollektiva...även i den miljön. eller nåt. det känns som om jag är lite babblig, men jag tror du förstår hur jag menar ändå. nu ska jag hem och äta!
Skicka en kommentar